© 1987 – 2019

_ När man inte vet hur man ska börja för man har redan slutat. Och man scrollar och bläddrar men ju mer man fångar desto mer rinner mellan fingrarna. Vaskas. Går till spillo. Hur skrivs nya kapitel? Vart hittar man början? Hitta tillbaka eller börja på nytt. Blanka blad är så vita. Kan redan sjungna toner bli en ny sång om man sjunger dem på nytt med andra ord. Finns det en ny väg där man redan har trampat upp stigen, att vända tillbaka är det att gå framåt? Eller hoppar man ut och då hittas den där. En ny väg. _ Påväg framåt i hennes egen takt, ibland snabbt annars mer iakttagande. Går samma utstakade väg för att spara hjärnan. Stakar upp vägar i andra miljöer när nya intryck är pulsen. Skalar av när nya intryck är boven och fyller på när inspirationen leder. Tror på ett flexibelt hem. Att var sak har sin plats men att platserna är föränderliga. Ett hem med en tydlig ram som rymmer livets saker och grejer, stök och harmoni. En plats för livets säsonger. _ Ibland gör man långt ifrån alla rätt, ibland gråter man till frukost av utmattning, ibland blir det mackor hela dagen, ibland känns uppgiften att ta hand om och uppfostra barn så överväldigande. Men vi ger inte upp. Vi försöker. Så gott vi kan. Det är ibland det enda som räknas, ambitionen att vara den bästa mamman för våra barn. Om de bara får med sig det; min mamma försökte, trots otillräcklighet så försökte hon i alla fall. Hon gav inte upp. _